Kontroll av dricksvatten

Ordlista vid vattenanalyser

I ordlistan finns förklaringar på ord som du möter i samband med våra vattenanalyser.

Alkalinitet
Alkaliniteten är ett mått på halten bikarbonat i vattnet och har tillsammans med pH-värdet och hårdheten betydelse för vattnets metallangripande egenskaper.

Aktinomyceter
Aktinomyceter kan tillväxa lokalt till höga halter i brunnskonstruktioner, filter och filtermassor och i distributionsanläggningar. Tillväxten kan stimuleras av olika naturmaterial och ämnen, t ex trä, gummi, lindrev och mineralolja. Dålig omsättning av dricksvattnet i t ex ändledningar och reservoarer kan ge upphov till höga halter aktinomyceter. Aktinomyceter kan ge lukt och smak.

Aluminium
Aluminium kan förekomma naturligt i råvatten. Aluminium kan också tillföras dricksvattnet från processkemikalier för flockning/fällning. Aluminium kan orsaka slambildning i distributionsanläggningen.

Ammonium
Ammonium kan finnas naturligt i råvatten, men kan också indikera att råvattnet förorenats av organiska eller oorganiska gödselmedel, avlopp eller industrier. Ammonium kan också vara en desinfektionsbiprodukt om dricksvattnet desinfekteras med kloramin. Ammonium kan frigöras från cementmaterial i kontakt med dricksvatten. Höga halter kan indikera ökad risk för vattenburen smitta. Ammonium kan medföra nitritbildning, särskilt i filter och i långa ledningsnät. Halter över ca 1,5 mg/liter kan ge lukt.

Antimon
Förhöjda halter i råvattnet indikerar förorening av industrier, soptippar eller rötslam. Antimon kan också tillföras dricksvattnet från material i va-installationer. Långvarigt intag vid halter över gränsvärdet misstänks öka risken för förändringar i blodets kemiska sammansättning.

Arsenik
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i bergborrade brunnar, men kan även indikera att råvattnet förorenats av industrier, t ex äldre anläggningar för träimpregnering. Arsenik kan förekomma som förorening i processkemikalier. Arsenik ökar risken för cancer.

Bekämpningsmedel
Med bekämpningsmedel (pesticider) avses organiska ämnen som används som insekticider, herbicider, fungicider, nematocider, akaricider, algicider, rodenticider, slembekämpningsmedel, tillväxtreglerande medel och liknande produkter samt relevanta metaboliter, nedbrytnings- och reaktionsprodukter. Förekomst av bekämpningsmedel tyder läckage från behandlad odling, åkermark etc eller oförsiktig hantering av medlen.

Bensen
Förhöjda halter indikerar att råvattnet förorenats av industrier som använder bensen (C6H6) som lösningsmedel, av bensinläckage eller liknande. Bensen kan tränga igenom vissa vattenledningsrör av plast. Bensen ökar risken för cancer.

Bly
Förhöjda halter i råvatten indikerar förorening av industrier, soptippar eller liknande. Bly kan förekomma som förorening i processkemikalier. En annan källa till förekomst är korrosionsangrepp på blyhaltigt material i äldre va-installationer. Även nyare material i kontakt med dricksvatten, t ex vissa PVC-rör, kan innehålla bly. Långvarigt intag kan öka risken för skador på blodbildning och nervsystem. Foster och små barn är speciellt känsliga för dessa effekter.

Bor
Förhöjda halter indikerar att råvattnet förorenats av industrier, t ex sådana som hanterar tvättmedel, eller från avloppsvatten. Förhöjda halter kan innebära ökad risk för vattenburen smitta. Långvarigt intag vid halter över gränsvärdet misstänks öka risken för testikelskada.

Bromat
Bromat förekommer normalt inte i mätbara halter i råvatten, men kan bildas vid desinfektion av vatten som innehåller bromid. Risken för bromatbildning är störst när ozon används som desinfektionsmedel, men även desinfektion med klorföreningar kan medföra bromatbildning. Bromat kan också tillföras dricksvattnet från natriumhypoklorit. Bromat ökar möjligen risken för cancer.

Clostridium perfingens
Parametern indikerar fekal påverkan (avföring) från människor eller djur, t ex via avlopp eller naturgödsel. Förekomst av Clostridium perfringens innebär ökad risk för vattenburen smitta.

Cyanid
Förhöjda halter indikerar att råvattnet förorenats av industrier, soptippar eller liknande. Långvarigt intag misstänks öka risken för beteenderubbningar och förändringar i blodets kemiska sammansättning. Akut exponering för betydligt högre doser kan vara dödlig.

Eschericia coli (E coli)
Parametern indikerar fekal påverkan (avföring) från människor eller djur, t ex via avlopp eller naturgödsel. Förekomst av E. coli innebär ökad risk för vattenburen smitta. De flesta E. coli är harmlösa tarmbakterier, men det finns sjukdomsframkallande E. coli som kan ge allvarliga symptom.

1,2-Dikloretan
Förhöjda halter indikerar att råvattnet förorenats av industrier, bensinläckage eller liknande. 1,2-dikloretan ökar möjligen risken för cancer.

Fluorid
Måttliga halter av fluorid har normalt en positiv effekt på tandstatus. Skillnaden i halt när fluorid övergår från att ha en positiv till att ha en negativ effekt är liten. För höga halter innebär ökad risk för tandemaljfläckar (fluoros). Vid mycket höga halter ökar även risken för fluorinlagring i benvävnad, osteofluoros, vilket på lång sikt kan påverka benvävnadens hållfasthet. Mer information om hälsomässiga effekter av fluorid i dricksvatten finns i Socialstyrelsen (2003) Försiktighetsmått för dricksvatten.

Färg
Höga värden kan härstamma från organiskt eller oorganiskt material. Förhöjda halter kan indikera att beredningen inte fungerar tillfredsställande. Förhöjda värden hos användaren kan uppkomma när slam och utfällningar lossnar från ledningsnätet. En onormal ökning i färg kan innebära ökad risk för vattenburen smitta och mikrobiologisk tillväxt. Metaller kan orsaka tekniska och estetiska problem. Förhöjda värden hos användaren kan synas med blotta ögat.

Hårdhet
Vattnets innehåll av kalcium och magnesium kallas vattnets totalhårdhet och anges i tyska hårdhetsgrader (°dH). Hårt vatten kräver högre dosering av tvätt- och diskmedel och kan även ge utfällningar i t ex varmvattenberedare.

Intestinala Entrokocker
Parametern indikerar fekal påverkan (avföring) från människor eller djur, t ex via avlopp eller naturgödsel. Förekomst av enterokocker innebär ökad risk för vattenburen smitta. De flesta enterokocker är harmlösa tarmbakterier som förekommer i lägre antal, men som bedöms ha en större motståndskraft och längre överlevnad i omgivningen än E. coli.

Järn
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i råvatten, speciellt i grundvatten. Järn kan också tillföras dricksvattnet från processkemikalier samt från utfällningar på grund av korrosionsangrepp på stål- och gjutjärnledningar. Förhöjda halter kan orsaka utfällningar i distributionsanläggning och va-installationer. De kan också medföra missfärgning (ofta brun) av dricksvattnet och smak. Järn kan dessutom orsaka skador på textilier vid tvätt.

Kadmium
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i surt grundvatten, men kan även indikera att råvattnet förorenats av industrier eller gödningsmedel. Kadmium kan förekomma som förorening i processkemikalier. En annan källa till förekomst i dricksvattnet är korrosionsangrepp på äldre VA-installationer. Långvarigt intag ökar risken för skador på njurarna och deras funktion.

Kalcium
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i råvatten. Kalcium kan också tillföras dricksvattnet från processkemikalier. Höga halter kan orsaka utfällningar i distributionsanläggning, va-installationer och kärl, särskilt vid uppvärmning, samt skador på textilier vid tvätt.

Kalium
Kalium kan i höga halter visa på förorening men kan även bero på geologiskt ursprung.

Kemisk syreförbrukning COD-Mn
Den huvudsakliga källan till förekomst är organiskt material i råvattnet. Förhöjda halter indikerar att beredningen inte fungerar tillfredsställande när det gäller att avskilja organiskt material, inklusive mikroorganismer. Förhöjda halter kan ge lukt, smak och färg samt bidra till bildningen av desinfektionsbiprodukter. I distributionsanläggningen kan desinfektionseffekten försämras och mikrobiologisk tillväxt gynnas.

Klorid
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i grundvatten i form av relikt saltvatten (bildat under istiden) eller som en följd av påverkan från havsvatten. Råvatten kan även förorenas av vägsalt. Höga halter av klorid påskyndar korrosionsangrepp. Halter över 300 mg/liter kan ge smak.

Koliforma bakterier
Parametern indikerar i första hand påverkan på ytvatten, men en fekal påverkan (avföring) från människor eller djur, t ex via avlopp eller naturgödsel, kan inte uteslutas. Förekomst av koliforma bakterier innebär ökad risk för vattenburen smitta.

Konduktivitet
Konduktiviteten är ett mått på den totala halten lösta salter i dricksvattnet. Höga halter av salter påskyndar korrosionsangrepp.

Koppar
Den huvudsakliga källan till förekomst är korrosionsangrepp på kopparledningar, speciellt i nya va-installationer, alternativt om vattnet är varmt eller stillastående under en längre tid. Förhöjda halter tyder på korrosionsangrepp på galvaniserade ledningar och kan grönfärga sanitetsgods och hår (vid hårtvätt). Halter över 1,0 mg/liter kan ge smak. Höga halter misstänks öka risken för diarréer, särskilt hos känsliga barn.

Krom
Förhöjda halter i råvattnet indikerar att täkten förorenats av industrier, soptippar eller liknande. Krom kan också tillföras dricksvattnet från processkemikalier och från material i va-installationer. Eventuella hälsoeffekter vid långvarigt intag vid halter över gränsvärdet är bristfälligt undersökta, men kan inte uteslutas.

Kvicksilver
Förhöjda halter i råvattnet indikerar att täkten förorenats av industrier, soptippar eller liknande. Kvicksilver kan också tillföras dricksvattnet från föroreningar i processkemikalier. Långvarigt intag ökar risken för skador på njurar och centrala nervsystemet (hjärnan). Foster och små barn är troligen mer känsliga för dessa effekter.

Långsamväxande bakterier
I parametern ingår olika bakterier som har förmåga att etablera sig och tillväxa i vattenverk och distributionsanläggning. Parametern indikerar mikrobiologisk tillväxt i vattenverk och distributionsanläggning.

Lukt
Lukt undersöks vid 20° C . En tydlig främmande lukt indikerar att vattnet är så förorenat att det inte ska användas som dricksvatten. En mycket stark lukt gör vattnet uppenbart motbjudande. Orsaken till onormala förändringar ska alltid undersökas. Förändringar av vattnets lukt indikerar någon form av påverkan, vars orsak bör undersökas.

Magnesium
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i råvattnet. Magnesium kan också tillföras dricksvattnet från processkemikalier, i första hand dolomitbaserade alkaliseringsmassor. Förhöjda halter kan ge smak.

Mangan
Mangan kan förekomma naturligt i råvatten. Förhöjda halter kan medföra utfällningar i distributionsanläggning och va-installationer, som när de lossnar färgar vattnet svart. Mangan kan orsaka skador på textilier vid tvätt.

Mikrosvamp
Mikrosvamp är summan av jäst- och mögelsvamp. Mikrosvamp kan tillväxa lokalt till höga halter i brunnskonstruktioner, filter och filtermassor och i distributionsanläggningar. Tillväxten kan stimuleras av olika naturmaterial och ämnen, t ex trä, gummi, lindrev och mineralolja. Dålig omsättning av dricksvattnet i t ex ändledningar och reservoarer kan ge upphov till höga halter mikrosvamp. Mikrosvamp kan ge lukt och smak. Jästsvamp kan orsaka igensättning. Vissa mögelsvampar, har i sällsynta fall gett överkänslighetsreaktioner på huden (eksem, klåda och utslag) vid dusch och bad.

Natrium
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i grundvatten i form av relikt saltvatten (bildat under istiden) eller som en följd av påverkan från havsvatten. Råvatten kan även förorenas av vägsalt. Natrium kan även tillföras dricksvattnet från processkemikalier. Förhöjda halter i råvattnet innebär risk för ytterligare påverkan vid t ex större uttag ur vattentäkten eller vid fortgående vägsaltning. Halter över 200 mg/liter kan ge smak.

Nickel
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i surt grundvatten, men kan även indikera att råvattnet förorenats av industrier. Nickel kan också tillföras dricksvattnet från material i va-installationer. Viss nickelallergi, t ex handeksem, misstänks kunna förvärras vid intag av nickel i dryck som förtärs på fastande mage.

Nitrat
Förhöjda halter indikerar att råvattnet förorenats av organiska eller oorganiska gödselmedel eller av avlopp. Förhöjda halter kan innebära ökad risk för vattenburen smitta. Höga halter kan indirekt medföra en hälsorisk eftersom nitrat kan omvandlas till nitrit i kroppen.

Nitrit
Halter över gränsvärdena kan finnas naturligt i djupa brunnar vid syrebrist i vattnet, men kan också indikera att råvattnet förorenats av organiska eller oorganiska gödselmedel eller av avlopp. Nitrit kan bildas genom ammoniumoxidation i filter i dricksvattenberedning och ledningsnät. Vid desinfektion med kloramin kan nitrit bildas som en desinfektionsbiprodukt. Förhöjda halter kan innebära ökad risk för vattenburen smitta. Höga halter innebär ökad risk för försämrad syreupptagning i blodet (methämoglobinemi). Små barn är speciellt känsliga för denna effekt. Dricksvatten med höga halter bör ej ges till barn under ett år. Långvarigt intag vid höga halter misstänks orsaka negativa effekter på binjurarna.

Odlingsbara mikroorganismer 22 grader
Parametern indikerar sådan påverkan från vatten eller jord som normalt inte är av fekalt ursprung (avföring). På utgående desinfekterat dricksvatten fungerar parametern som en kontroll av att desinfektionen fungerar. Onormalt höga halter kan indikera att desinfektionen inte fungerar effektivt. Hos användaren och på förpackat dricksvatten fungerar parametern som ett allmänt mått på dricksvattnets mikrobiologiska kvalitet. Onormalt höga halter kan indikera läckage, korskoppling, nedsmutsning av anslutningar eller liknande. Förekomst av onormalt höga halter kan innebära ökad risk för vattenburen smitta. I parametern ingår framförallt olika bakterier. Även mikrosvamp och aktinomyceter ingår i den mån de kan upptäckas i analysen, men dessa utgör normalt bara en liten del av mikrofloran.

pH
Lågt pH påskyndar korrosionsangrepp. Högt pH kan dessutom ge utfällningar, smak samt försämra eventuell kemisk desinfektion.

Polycykliska kolväten (PAH)
Förhöjda halter indikerar att råvattnet har förorenats av punktutsläpp från industrier, till exempel anläggningar för träimpregnering, eller genom mer diffus påverkan från många olika antropogena källor. PAH ökar troligen risken för cancer.

Radon
Förhöjda halter kan förekomma naturligt i grundvatten. Ytvatten innehåller endast låga halter av radon. Radon ökar risken för cancer.

Selen
Förhöjda halter kan finnas naturligt i råvatten. Långvarigtintag kan öka risken för leverskador.

Sulfat
Förhöjda halter kan finnas naturligt i råvattnet. Sulfat kan tillföras dricksvattnet från processkemikalier för flockning/ fällning. Förhöjda halter påskyndar korrosionsangrepp. Halter över 250 mg/l kan ge smak.

Temperatur
Vattnet når sin högsta temperatur under hösten och är som kallast under våren. Om temperaturen är för hög finns risk för smak- och luktproblem samt bakterietillväxt.

Tetrakloreten och Trikloreten
Förhöjda halter indikerar att råvattnet förorenats av industrier, t ex med lösnings- och avfettningsmedel från tvätt- textil- eller metallindustri. Ämnena ökar troligen risken för cancer.

Turbiditet
Turbiditeten kan utgöras av organiskt och oorganiskt material. Halter över gränsvärdet på utgående dricksvatten indikerar att beredningen inte fungerar tillfredsställande. En mycket hög turbiditet på utgående dricksvatten indikerar ett allvarligt fel i beredningen. Förhöjda halter kan uppkomma när slam och utfällningar lossnar från ledningsnätet. En onormal ökning i turbiditet kan innebära ökad risk för vattenburen smitta och mikrobiologisk tillväxt. Förhöjda halter kan innebära att desinfektionens effektivitet reduceras. Metaller kan orsaka tekniska och estetiska problem. Hög turbiditet kan synas med blotta ögat.

Trihalometaner (THM) - total
Trihalometaner kan bildas när vatten med organiskt material desinfekteras med klorföreningar. De kan bildas i vattenverket men även i distributionsanläggningen. Trihalometaner är samlingsnamn för en blandning av bromerade och klorerade organiska föreningar. Några av föreningarna ökar troligen risken för cancer. Långvarigt intag misstänks öka risken för lever- och njurskador.

Uran
Uran kan förekomma naturligt i berggrunden. Förhöjdahalter kan påverka njurfunktionen.