Småelektronik steg för steg

Följ elektronikavfallets väg från ditt hem till återvinning.

En process i cirkel som steg för steg visar vad som händer med småelektronik

Klicka på bilden för större upplösning.

Grafisk bild av en slambil med två fack markerade

Exempel på småelektronik är datorer, tv-apparater, leksaker, mobiltelefoner, vattenkokare och dammsugare. Även batterier och ljuskällor räknas som småelektronik.

Grafisk bild av en slambil som tömmer del av en brunn

Elavfallet lämnas på en återvinningscentral eller i de särskilda insamlingsskåp som finns i vissa livsmedelsbutiker. Batterier kan även lämnas i batteriholkar. När du köper en ny elprodukt, lampa eller batteri kan du även lämna in en motsvarande gammal produkt direkt i butiken. 

Grafisk bild av en slambil som tömmer del av en brunn

El-Kretsen hämtar avfallet från återvinningscentralerna. Beroende på vilken typ av elektronik det rör sig om transporterar de avfallet till olika behandlingsanläggningar.

El-Kretsen ansvarar för ett rikstäckande insamlings- och återvinningssystem för elektronik.

Grafisk bild av en slambil som tömmer del av en brunn

Smått elavfall som exempelvis datorer, vattenkokare och dammsugare demonteras, det vill säga plockas isär så mycket som det går.

Grafisk bild av en slambil som tömmer del av en brunn

Det demonterade avfallet sorteras därefter för att få ut så rena materialslag som möjligt.

Grafisk bild av en slambil som tömmer del av en brunn

Beroende på material går det sedan till materialåtervinning (nya material/produkter) eller energiutvinning (el och fjärrvärme).

Grafisk bild av en slambil som tömmer del av en brunn

En liten del går till deponering. Det innebär att materialet lämnar kretsloppet och läggs på ett särskilt avfallsupplag, så kallad deponi.

Idag är det en mycket liten del som läggs på deponi.

1-mot-1-principen för elektronik

De större elektronikbutikerna med yta på över 400 kvadratmeter, vilket för Örnsköldsviks del innebär Elgiganten, är skyldiga att ta emot all typ av konsumentelektro­nik med yttermått upp till 25 cm. För övriga butiker gäller principen en mot en, det vill säga när du köper en ny elprodukt eller lampa så ska det gå att lämna in en motsvarande gammal produkt i butiken. Butiken lämnar sedan vidare det insamlade materialet till ett godkänt insamlingssystem för återvinning. En bra princip som innebär att du inte får lager av exempelvis trasiga lampor där hemma.

Elektronik omfattas av producentansvar

Producentansvaret för elektronikavfall infördes i Sverige 2001, men redan i slutet av 1990-talet var Sverige ett av de första länder i världen med att införa producentansvar för elektronik som liknar dagens. Ansvaret innebär att de producenter som sätter el- och elektroniska produkter på marknaden är skyldiga att ordna ett retursystem för produkterna när de blir ett avfall. Det retursystemet drivs av El-kretsen och heter Elretur.

Elretur är ett rikstäckande system för insamling och återvinning av elektriska och elektroniska produkter. Samarbetet innebär att det finns bemannade mottagningsstationer, oftast detsamma som återvinningscentralerna, där hushållen kostnadsfritt får lämna sitt elektronikavfall. Den mottagna uttjänta elektroniken hämtas och transporteras till en av El-Kretsen kontrakterad förbehandlare där förbehandling och återvinning sker på ett miljöriktigt sätt enligt gällande lagar.

El-Kretsen finansierar sin verksamhet via avgifter som producenterna betalar för alla produkter de sätter på den svenska marknaden. Avgifternas storlek beräknas på nyförsäljningen av elektronik. I Sverige har vi idag ett lagstiftat producentansvar för tio produktgrupper: ballonger, batterier, bilar, däck, elektronik, fiskeredskap, förpackningar, läkemedel, våtservetter samt vissa tobaksvaror.

Hjälpte informationen på sidan dig?